Charlotte "glitzy" Josefsson

Många undrar hur det har gått med Stella sömn. Det är så många där ute som kämpar med dessa tuffa nätter. I april i år bröt jag nästan ihop. Ni kan ju läsa detta inlägg>>

Vi sökte hjälp men de hade nyss gjort om ”reglerna” så det är mycket tuffare att få hjälp med sömnen om barnen är under 2 år. Alltså medicinsk hjälp. Vi fick träffa en psykolog som studerade Stella och hon sa att de som söker för sömnproblem har oftast en personlighet som Stella. En nyfiken tjej som suger i sig varje liten detalj i miljön runt om henne, framåt och före i sin ålder hur hon lekte. Det kan påverka sömnen eftersom det blir så mycket att bearbeta på natten.

Vi fick lite tips som man så klart redan hade googlat och testat utan framgång. Vi fick ingen hjälp förutom ett uppföljningssamtal. Den enda skillnaden vi gjorde var att ge välling i soffan och inte i sängen. Innan besöket hos psykologen hade hon börjat sova lite bättre men inte bra.

Hur som helst så fick vi melatonin till slut. Det är ett naturligt sömnhormon som hjälper till att man sover bättre. Man fick ett schema att följa i 3 veckor vilket vi gjorde. Hon började sova bättre men inte allt för tungt. Efter denna kur så fortsatte hon att sova okej med 2-3 uppvak per natt. Nu för tiden är 2 uppvak standard. Men för några nätter sen vaknade hon inte en enda gång och natten efter det bara en gång. Kommande 2 nätter efter vaknade hon och krånglade mer än vanligt så det går lite upp och ner men det är ändå hanterbart nu.

Man har ju hört att man får lite sömn när man skaffar barn men det är aldrig någon som berättat hur det verkligen är. Hur plågsamt och svinjobbigt det är. Att de faktiskt vaknar en gång i timmen och att de kan hålla en vaken i 1-3 timmar i sträck på natten. Vissa barn sover väldigt bra och vissa sover dåligt första bebistiden och sen finns det ju barn som Stella som det tog 1.5 år innan hon bara vaknade upp 3 ggr per natt.

Vet inte vad jag ska säga till Er som kämpar där ute men det är bara att kämpa på för bättre blir det ju någon gång.

Varför är det så tabu att klaga och vara ärlig med sina känslor kring sina bebisar, menar inte bara sömn nu. Tycket det är viktigt att man delar och får prata av sig och få stöd.