Charlotte "glitzy" Josefsson

Tjena, efter midnatt åkte jag in till förlossningen då jag haft lite blödningar under dagen igår. Min moderkaka ligger lite lågt vilket vi upptäckt sedan innan i samband med en blödning. Så åkte in på en koll vilket man gör nör moderkakan ligger lågt för att kolla av läget. Blev kvarhållen? Suck. Dör tråkighetsdöden. Har väl inte tagit det så lugnt sen jag fick veta att den låg lågt och då kan det lätt bli blödningar. Verkar bli kvar här över helgen men jag förhandlar för fullt om att ligga i min egen säng under helgen istället. Blödnignen har ju ändå stannat upp.

Den ligger nu 6 mm från öppningen. Och för att föda normalt måste den upp till minst 2 cm ungefär. Så ett nytt ultraljud om ett par veckor. Har den då inte åkt upp tillräckligt blir man inlagd i ca 2.5 veckor innan det planerade snittet. Jag kommer göra allt för att inte bli inlagd om så är fallet. Det har ju egentligen med blödningar att göra. Kommer en kraftig blödning så kan det bli akut kejsarsnitt. Men när man bor 10 min från sjukhuset så känns det rätt så ok att vara hemma?

Ja vi får se. Hoppas så klart den åker upp 1,5 cm nu om jag verkligen bara vilar som jag egentligen bör. En parantes, skulle egentligen skriva om detta:

Nääämen sjukt snygg på bilden. Något med vattnet i kroppen, eller minen på bilden? Svårt att bestämma mig vilket som är mest smickrande?

Ett spinningpass har jag fått till sen jag blev gravid. Första tiden mådde jag konstant småilla men spydde aldrig. Tack för det. Hade migrän titt som tätt, obeskrivligt trött. Fick kämpa mig igenom dagarna. Fick ofta vila en stund på eftermiddagen och jobba ifatt på kvällen. Träning? Ingen tid även om jag hade ork. Fick till några pass men mådde mest svindåligt när jag tränade. Försökte mig på lite promenader men det är ju så tråkigt så klockorna stannar och även då kunde jag må så dåligt så jag fick krypa hem typ.

Sen kom ju den där andra perioden då man började piggna till lite. Wohoo. Jag var nere på gymmet och köttade ben och till och med en spinningpass. Sen blev jag förkyld och sen drog vi till Grekland och snabbt därefter blev jag orkeslös igen. Fick till ett pass i veckan. Nu senaste 2 veckorna tycker jag att jag har mer ork igen men då har jag lagt all tid på att inreda kontoret som jag har fått i uppdrag. Men om jag fortsätter att känna mig ok som jag gör nu så kommer jag köra på med lätta pass så mycket och länge det går.

Det är inte för att jag ska hålla mig i form för det tåget har gått för länge sen. Utan för jag blir överlycklig efter att pass. Endorfinerna bara rusar, jag sover och mår bättre och jag underhåller kroppen så att jag snabbt kan komma igång igen sen.

Jag är ju van att alltid köra på i 120 och ha 1000 bollar i luften. Att under hela våren och i början av sommaren bara kämpat för att ta mig igenom dagarna tog otroligt mycket på mig psykiskt. Det har nästan varit det jobbigaste med hela graviditeten. Att kroppen inte tillåter mig att göra det jag vill och behöver. Jocke tycker det har varit så skönt med en mer nervarvad Charlotte. Nervarvad? Vad snackar han om? Typ döende enligt mig själv.

Några träningspass lär det ju inte bli nu med tanke på moderkakan. Men om Ni har önskemål inom träning och hälsa så säg till så kan jag skriva om det.