Charlotte "glitzy" Josefsson

Min älskade Storan

IMG_1670

För någon veckan sen

I dag hände det som inte fick hända. Min älskade Storan blev påkörd och avled senare på sjukhuset. Jag är i Stockholm vilket känns extra tungt. Får ett samtal av Jocke som säger att Storan är påkörd och frågade vart han skulle åka med henne. Jägarvallen svarade jag. Ringde och storgrät i telefonen och förberedde dom på att dom skulle komma in vilken minut som helst. Vår granne hade sett henne komma hasandes och gömt sig i en buske utanför dom.

De röntgade henne och hon hade en fraktur vid bäckenet vilket läker ihop men så var svansen av vid roten och även nervtrådarna. Hon hade ingen känsel i ena bakbenet men eftersom hon var i chock så kunde de inte bedöma om hon var förlamad. En sak var säker, om hon skulle överleva allt skulle svansen amputeras då den inte gick att reparera. Hmm skulle hon vara lycklig utan sin svans? Hon svarade bra på chockbehandlingen och det fanns hopp.

20140430-210449.jpg

Dropp i bilen

Det slutade med att Jocke fick skjutsa henne till Jönköpings sjukhus (drygt en timme bort) så att de kunde bevaka henne dygnet runt tills hon kom ur chocken. Så att de kunde göra en ny undersökning och bedöma skadorna. Men väl framme så hade hon börjat andas häftigt och de undersökte henne igen och hon reagerade inte på ficklampan i ögonen. De trodde ev. att hon kunde fått en smäll i huvet. Tyvärr var den goda reaktionen på chockbehandlingen falsk :/

De la in henne på intensiven med mer smärtlindring och dropp. Jocke hann inte mer än att lämna sjukhuset förrän de ringde och sa att hon tempen gick ner och även pulsen. Nu hade hon inte känsel i några ben. Sen slutade hon att handas så de kopplade upp henne på en maskin som andades åt henne men inte långt därefter så slutade hjärtat att slå. Hon dog. Hela min värld rasade just där och då. Även om man vet att det förr eller senare kommer hända så är det inget man kan förbereda sig på.

Jag har gråtit mer eller mindre sen Jocke ringde första gången vid 15:20. Jag kände ändå på mig hur det kunde sluta. Det finns inga ord som kan beskriva hur jag känner nu. Jag är så jävla ledsen och någon slags ångest. Kan inte förstå att hon är borta. Jag saknar Storan något enormt. Älskar henne. Mina katter är mina bebisar och jag gör allt för att de ska ha det så bra de bara kan.

Jag kommer hem på lördag och vill inte ens veta hur det kommer kännas. Gå och lägga sig med en tom kudde bredvid min. Den kudden storan alltid lägger sig på när vi ska sova.

Om jag blir borta från bloggen ett par dagar så vet Ni.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Karoline

    Knäckte mitt hjärta att läsa, sitter i samma sits med min katt. Skickar lite av min styrka åt dig och att du kommer vidare. Men glöm inte att ta dig den tiden sorgen måste få ha. Allt kommer bli bra, jag lovar. Ni kommer ha ett band livet ut.
    massor med pussar och kramar från Karoline Fisen och Råttis,
    Kram
    Karoline

  2. Frida

    Men åh, jag lider med er, stackars stackars lilla Storan 🙁 jag verkligen fasar för den dagen mina kottar inte kommer vara i livet längre, dom är verkligen bebisar och betyder allt. Jag tänker på er och hoppas att det snart känns bättre, Storan är med er, alltid, dock inte bara i sån pälsig form längre bara.

    STOR kram!

  3. Rebecka

    Hej. Är helt tårögd när jag läser ditt inlägg, dels för hur allt sluta och dels för att jag känner din kärlek och din smärta..
    I onsdags somnade nämligen min älskling oxå in. Min älskade lilla kisse hade blivit så sjuk att levern slutat att fungera, så jag bar tvungen att ta bort honom.. Har aldrig upplevt något så hemskt i hela mitt liv.
    Tyson blev sex år och jag hade räknat med så många fler är med honom..
    Ush. Blir helt tjutfärdig..
    Tänker på er!

    1. Charlotte

      Hej R,

      Men jag beklagar verkligen 🙁 Jag fick i alla fall ha min Storan i 12 år även om hon hade många år kvar. Det är jag säker på så frisk och kry som hon var.
      Tänker på dig också.

      Det kommer kännas bättre med tiden för oss båda. Kram

  4. Tania

    Min katt Tiger blew påkörd en sommar för 6 år sen. Jag kom hem och han låg vid trappen som han släpat sig till ca 100 M från vägen.
    Det var helgdag så ingen veterinär kunde ta emot honom. Imorgon sa alla vi ringde till. Vi la honom inlindad i en filt på soffan och jag la en av hans leksaker bredvid honom. Kommer aldrig glömma när han i sitt tillstånd ändå tar sin lilla tass och tar på sin leksak. Som om han ville leka. Dagen efter är bara fylld av smärta och gråt få vi fick avliva honom pga totalt krossad kropp från höften ner. Jag förstår dig verkligen. Smärtan är enorm. Jag kan än idag få tårar i ögonen när jag tänker på när jag fann tiger i trappen och när han tog på sin leksak.

    En dag känns det lite bättre, även om man aldrig glömmer dem<3

    1. Charlotte

      Beklagar verkligen. Men blir så förbannad när jag hör detta. Hur fan kan man som veterinär låta katten lida? Det är väl för fan bara att avbryta det man gör och hjälpa djur i nöd.

      Kärlek till dig

  5. P

    Åh nej, vad ledsen jag blir!
    Önskar de som kört på henne sagt till! Folk vet inte hut idag!!! Vet hur du känner just nu. Så fruktansvärt tungt och ledsamt. Är ju dig evigt tacksam att du sa till när våran fina Gustav blev påkörd!! Stora varma kramar till dig! Hoppas och tror Storan har det bra där hon är, lixom vår Gustav!! KRAM

  6. Ann-Sofie

    Åhnej! Fina du, jag lider med dig! Fick tårar i ögonen och en klump i halsen när jag läste detta. Jag vet hur det känns, det gör jag. Fick en av mina påkörda för några år sedan. Jag var inte heller hemma, utan min mamma ringde och berättade. Fy fan vad jag grät och det var jobbigt länge. Du är som mig och katterna är ens bäbisar och allt <3 Önskar jag kunde göra så det inte var sant 🙁 Lider med dig, många kramar från mig. <3

  7. mirja

    Herre gud så fruktansvärt, jag beklagar av hela mitt hjärta!!! Tårarna fullkomligt sprutar, kan inte föreställa mig hur ni mår med det ni går igenom:( all styrka till er även om ni inte får Storan tillbaka för det, kram kram!!

    1. Charlotte

      Ja det är verkligen hemskt och det känns så overkligt. Men jag antar att den kommer hinna i fatt mig på lördag när jag kommer hem och kommer mötas av Lillan och Trassel men ingen Storan 🙁 Tack för omtanken. Kram

  8. Lovisa

    Fyfan, känner verkligen med dig. Hade likt Sandra en katt som gick bort vid 19 års ålder och jag hade haft henne sedan jag var två. Även fast det var fyra år sedan tänker jag fortfarande på henne varje dag. Ta din tid att sörja <3

    Kram

  9. sandra

    Hej . . . jag beklagar verkligen. Jag vet exakt hur det känns mitt katt gick bort efter 18 år. Hade haft honom sen jag var 3. Han var liksom alltid där.
    Så himla tungt !

    Kram

  10. Sofia

    Fyfan alltså. Många kramar till er! Jag vet hur det känns, när min förra katt dog grät jag nonstop i två veckor, ofta så hårt att det slutade med att jag spydde.

    Folk som inte haft det där härliga kärleksbandet till ett djur har nog svårt att förstå hur man kan rasa ihop så när det ”bara” är ett djur som dött. Men jag vet hur du (ni) har det.
    Ta din tid och låt hjärtat läka lite, skit i bloggen helt enkelt.

    Vila i frid Storan <3

    1. Charlotte

      Men gud så hemskt. Stackare. Ja det kommer ta tid det här, det känner jag redan nu. Jag har inte riktigt förstått vad som hänt än.

      Ja det är mer än ”bara” ett djur.

      Kram å tack

  11. Elin Kvist

    Jag läser detta och blir såå ledsen för din/er skull och får tårar i ögonen, för jag förstår verkligen kärleken och bandet man har till sin hund/katt eller vilket djur det nu må vara. Jag vet också att min älskade Milou kommer gå bort en dag, men inget man kan förbereda sig känslomässigt på. Fruktansvärt 🙁 Jag beklagar verkligen…… kram.

  12. Lisa

    Fruktansvärt! Jag är så ledsen för din skull, fattar inte hur sånt här får hända. Jävla cp som körde på henne och inte kollade upp var hon bodde eller hur hon mådde. Hoppas allt är fint med Lillan trots att hon inte har Storan längre. Stor kram!

    1. Charlotte

      Tyvärr verkar det vara vanligt att folk bara sticker? Det var väl en olycka men man blir ändå arg och otroligt ledsen. Man kanske kunde ha besparat henne lite lidande om personen hade tagit sitt ansvar.
      Kram

  13. Sicka

    Fina kissen! 🙁
    Vet hur det känns att förlora en lurvig vän, förlorade min vän efter en segdragen kamp mot sjukdom. Förstår att det slår undan benen totalt, så oväntat och hastigt…
    Missen jagar humlor på andra sidan <3
    Styrkekramar

    1. Charlotte

      Ja det var alldeles för hastigt och oväntat tyvärr. Hade verkligen inte räknat med detta. Men hon har det förhoppningsvis väldigt bra där hon är nu. Kram å tack

  14. Marie

    Har läst din blogg i många år men aldrig tidigare kommenterat något. Kände så starkt för detta inlägg så jag måste skriva en rad.
    Beklagar verkligen sorgen. Alltid uppskattat dina inlägg om kissarna, både på bloggen och instagram. Ditt enorma engagemang kring katterna och djur i allmänhet är imponerande. Fler borde tänka och ta hand om sina djur som du gör.
    En tanke till dig och Jocke i demna jobbig stund.
    Hälsningar
    Marie

stats