Tack bästa Otto och Totta för att ni tar med mig på åkturer och för att jag fick låna Er ”lilla” maskin. Otto tävlar ju i road racing. Mitt mål 😉
När jag var liten tjatade jag allra mest om leksaker med motorer på. Tjejsaker intresserade mig inte så mycket. Syrran tävlade på elitnivå i hästhoppning så vi hade eget stall och de hade sparat en superponny till mig. När jag växte i den fick jag den i present.
En häst? Jag vill inte ha en häst, jag vill ha en fyrhjuling, moppe eller vad det nu var. Som tur var växde jag upp på landet så det var ett par kompisar som hade diverse leksaker som vi åkte på.
Mitt motorintresse har aldrig svalnat. Tvärtom. Det har vuxit sig starkare och jag älskar att köra snabba sportbilar och jag älskar att åka hoj när det går snabbt, på bakhjulet och när den nästan slickar asfalten i kurvorna. När jag fick köra hoj själv i går var lyckan total. Så himla roligt.
Först fick jag köra runt, runt inne på området för att känna på hojen. Men efter några varv tröttnade jag och ville ut på banan och det fick jag.
Det tog inte många sekunder innan jag gasade för fulla muggar och det gick faktiskt snabbt i kurvorna också. Känslan är häftig när man lutar ner hojen i kurvorna. Okej, nu snackar vi inte knäskrap men ni fattar.
Nu vill jag bara köra och köra och köra och bli en grym hojförare. Tror jag kan bli duktig om jag får träna. Häftig om man kan börja tävla så småningom. Men jag kommer inte ta hojkort för att köra på landsväg. Känns alldeles för farligt.
Otto har alltid den snyggaste hojen. Är det inte ormskinn så är det leopard eller något annat hett:) Tyvärr kunde vi inte åka på den i går för han hade inte hunnit byta ram eller vad det heter som fotpinnarna sitter på.
Senaste kommentarer