I handen sitt första egna paket med tuggummi. Så nöjd.
I november blir hon tre år. Ni som följt med från start vet att vårt första år var PISS-jobbigt och det här med sömnen vände inte på riktigt förrän runt 2.5 år. Nu vaknar hon oftast bara en gång per natt om det inte är något annat som spökar som drömmar, förkylningar eller typ fullmåne. Hon är precis som mig. Blir så orolig och vaknar mycket.
Som många av Er vet njöt jag aldrig av att vara mamma det första 1.5 året. Så här i efterhand har jag förstått att jag hade en depression. Det är första sista året som jag känner lust och glädje till saker och ting igen. Nu älskar jag att vara mamma även om man nästan jämt är utmattad 😉 Både jag och Stella har ju kryp i kroppen så det blir intensiva dagar. Sällan man återhämtar sig förrän en timme innan läggdags. På helgerna försöker jag sova middag med henne. Det är så jäkla skönt.
Hennes personlighet? Hon är en bestämd liten dam och vet vad hon vill. Väldigt street smart och har humor som en vuxen. Väldigt omtänksam och visar stor empati. Ni ska se vad uppmärksam hon är på detaljer. Men det har hon alltid varit och det har också varit ett grundläggande problem för hennes sömn första året. Hon har hett temperament som sin mor. Vart ska allt detta sluta? 🙂 När de värsta perioderna med trots uppstår blir jag gråhårig och rynkig på en dag. Älskar hennes personlighet och vill inte ändra på något.
Min lilla pussgurka…Älskar ihjäl mig.
Känner igen mig i det du skriver och min dotter är nu ett år. Minns knappt var tiden har tagit vägen o längtar inte tillbaka till bebistiden, inte min grej har jag insett. Allt går mkt bättre nu när hon är äldre. Roligare! Ligger mkt stigma att känna såhär som mamma o det är bra att du är öppen med det. Tack!
Ja allt blir roligare ju större det blir. Även skönt när de börjar äta själva osv så man slipper passa upp på dom 24/7. Nej inget för mig heller. Även om jag inte hade varit deprimerade hade jag inte direkt njutit av det. Jag har alltid varit öppen med hur jag har känt och det är rätt många som känner detsamma men de ”vågar” inte säga det. Men varför inte? Man älskar väl inte sitt barn mindre för det?
Om din dotter nu är ett år, vänta tills hon blir 1,5, 2 och 2,5…Allt blir bara roligare och roligare och även lättare och lättare även om trotset kan ta död på en ibland 🙂
Stella är ju en sån mysig liten tjej, världens goaste!
Älskar henne också❤️❤️❤️